Själv är jag finne som kom hit på 70-talet och har mer eller mindre glömt bort finskan.
Det är kanske lite synd, för det är bra att kunna flera språk. Språket är viktigt för den definierar en person. Ett språk är inte bara ett språk som man talar, den har flera dimensioner.
Men jag har haft alla möjligheter att hålla språket vid liv – om jag själv valt det! Man behöver inte ha hemspråksundervisning eller gå skolan i sitt hemspråk på skattebetalarnas bekostnad. Min syster, som sedermera flyttade tillbaka till Finland, valde detta och det fungerade mycket bra.
Jag hade kunnat förkovra mig i finskan från barnspen på min fritid om mina föräldrar eller jag ansett att det behövdes.
Ett inte så oviktigt resultat av detta blev att jag fick höga betyg i svenska, bättre än många svenskar i mina klasser (om man får skryta lite 
Och jag tror att det hade betydelse även för de relativt höga betygen i andra ämnen också.
Jag anser att om man flyttar till utlandet så ska det vara krav att man först och främst lär sig landets språk ordentligt, i andra hand något internationellt språk varav engelska torde vara den viktigaste?. Sen kan man använda sin fritid till att hålla sitt hemspråk vid liv.
Det är inte mottagarlandets ansvar.
Rent principiellt, av samma orsaker, anser jag t.ex. att Finland inte borde vara tvåspråkigt officiellt, dvs skattepengar ska inte gå till att trycka allt på två språk. Det svenska språket i Finland hade relevans när Finland tillhörde Sverige.